Det händer inte allt för ofta men ibland hänger jag på gymmet. Idag var en sådan dag. Det är bara dagar då jag är på riktigt bra humör som gymmet blir ett alternativ, eftersom träningen ligger helt och hållet i mina händer. Det finns ingen träningsinstruktör som står och skriker på mig hur många armhävningar eller upphopp jag ska göra. Dock har jag en ekande röst i huvudet som skriker Vasaloppet, Vasaloppet. Det höjer motivationsribban några centimeter när entusiasmen tryter. 
 
Ofta är träningstiden begränsad och det gäller att vara effektiv. Det som slår mig efter  ca. 2min på roddmaskinen är en flock människor som har samlats framför crosstrainersen. Vad gör de? Jo de väntar på att maskinerna ska bli lediga. I min värld är det helt otänkbart. Att stå en kvart och bara göra inget när man istället kan ta en annan maskin eller göra en annan övning.
Det är förståligt att en van gymmare har en utstakad träningsplan för dagen och gärna följer den så gott det går. Tränar man på kvällar är det i 9 fall av 10 rätt packat på gymmet och det medföljer en del väntetid. (om man nu jobbar så, vilket jag inte gör). Som idag. Benpressen var upptagen, båda två till och med. Synd! Då traskade jag vidare till en annan maskin, körde lite där för att sedan ägna mig åt  kettelballs resterande tid. Att vänta på en maskin kanske inte är hela världen. Blir det väntetid på majoriteten av maskinerna kan träningspasset bli bra mycket längre än planerat. En del gillar att hänga på gymmet och umgås, vänta, prata, vänta,  dricka proteinshakar , vänta mm och visst är det trevligt det med. Alla är vi olika och tur är väl det.